Jag överväger att skjuta upp läsandet av detta tills jag har mer ledig tid.
Jag tror att om något är värt att göra, har det redan gjorts.
Jag skall aldrig röra mig fort, annat än för att undvika mer arbete eller hitta ursäkter.
Jag kommer aldrig att ta på mig ett arbete utan en livslång övervägning.
Hur jag skall klara att hålla mina deadlines står i direkt proportion till kroppsskadan jag kan förvänta mig om jag missar dem.
Jag har en fast tro om att morgondagen kommer att föra med sig möjligheten till nya teknologier, häpnadsväckande upptäckter och att jag blir befriad från mina plikter.
Jag tror, fullt och fast, att alla deadlines är helt absurda oavsett hur mycket tid de ger för att slutföra projektet.
Om jag inte lyckas första gången, finns alltid nästa år.
Jag skall alltid bestämma mig för att inte bestämma mig, om jag inte bestämmer mig för att ändra min åsikt.
Jag skall alltid börja, starta, inleda, ta första steget och/eller skriva första ordet, när jag tar mig för att göra det.
Jag skall aldrig skjuta upp till morgondagen, vad jag kan glömma för alltid.
