Enligt initierade källor på andra våningen i Ericssons huvudbyggnad i Lund är en av medarbetarna, Annika Skog-Hundhagen antingen en genomhygglig och verkligt empatisk medmänniska eller en falsk lögnaktig kollega.
Lisbeth, Maggan och Agneta på kundservice, som regelbundet samlas i den olovligen uppbyggda fikahörnan mellan Krilles skärmvägg och brandsläckarna för att diskutera fel och brister hos medarbetarna, håller med om att Annika på ekonomi förmodligen är en illvillig klumpig kossa, även om det finns en chans att hon faktiskt har en varmhjärtad och äkta personlighet.
”När jag kom tillbaka till jobbet förra veckan efter influensan, säger Lisbeth, så kom Annika fram och sa ”Oh, mår du bättre nu, ja det är ju hemskt jobbigt det där. Det måste vara nåt som går, eller hur?”. Jag kände mest för att svara ”Visst, mycket bättre, du kan sluta med slisket nu, fröken Fjäsk!”
Maggan håller med. ”Jag berättade om min spahelg på Tallmogården, och genast började hon gagga som hur hon bara älskar stället och allt det där, men efter exakt två minuter klippte hon av alltihop med ”Ja, jag måste tyvärr gå nu, för om inte C.G. får hjälp med sina reseräkningar idag så får han spader”.
”Det vara bara såå tydligt en snorkig ”Anställda-får-inte-kommunicera-privat-på-arbetstid” -kommentar säger Maggan med perfekt R2D2-röst. Den skenheliga markattan! Eller också kanske hon bara var tvungen att jobba, förstås, det är svårt att veta.”
Och Agneta tillägger: ”När mammas bil stod på verkstad och hon använde min så erbjöd sig Annika att köra mig till jobbet varje morgon, även om det tar 15 minuter längre tid för henne att komma dit då. Och hon var helt inne i det, ”Vill du åka och luncha på det där nya stället med den fantastiska färska pastan?” Jag bara undrade vem som hade skickat henne på charmkurs. Lite skumt är det väl ändå?”
Trion bestämde sig dock efter överläggningar för att vara vänligt avvaktande mot Skog-Hundhagen tills de tagit reda på vad hon egentligen är ute efter.
