Jag ser mig själv som en ambassadör för människor i nöd över hela världen, säger Jeanette Olsen, som kände hela världens elände och smärta drabba henne i går kväll när hon simmade för första gången efter flera års inaktivitet.
Det började med driv och entusiasm. Jeannette Olsen, en 71-årig lektor i litteraturhistoria från centrala Uppsala, hade anmält sig till ett simlag och var fast besluten att göra slut på flera års inaktivitet.
– Jag hade egentligen planerat att åka på en aktiv sommarsemester, men min goda vän Heidi ville att jag skulle åka på en av de där charterresorna där man bara plaskar vid poolen och dricker drinkar dygnet runt. Sedan dess har jag varit fast besluten att återgå till träningen, säger Jeanette.
Valet föll på simning. Hon hade läst att det är en skonsam träningsform som man kan utöva oavsett konditionsnivå. Och eftersom hon tidigare hade lärt sig att simma både bröstsim och ryggsim tyckte hon att det var en bra aktivitet som skulle ge henne en riktig självförtroendeboost.
Allt lidande i världen blev närvarande
Det visade sig dock snart att detta var lättare sagt än gjort. Efter den första turen fram och tillbaka i bassängen var Jeanettes armar så plågade av mjölksyra att hon knappt kunde lyfta dem över vattenytan. Men hon var fast besluten att inte ge upp, så efter en vila satte hon igång igen och kämpade sig ner till andra änden av 25-metersbassängen.
Knappt halvvägs genom längden fick Jeanette en konstig känsla i kroppen:
– Det var som om allt lidande i världen plötsligt blev närvarande. Som en slags klarhet kunde jag plötsligt identifiera mig med offren för krig, våld, hungersnöd, naturkatastrofer – jag fick en helt ny syn på lidande, som om all mänsklig smärta plötsligt var min, säger Jeanette, som klarade av att simma hela sträckan och till och med komma tillbaka, så att hon sammanlagt simmade 100 meter.
Hon var dock tvungen att sjukanmäla sig nästa dag, eftersom hennes kropp var så sönderslagen att hon knappt kunde stå upp och inte ens orkade laga mat.
Ambassadör för behövande runt om i världen
I kväll, nästan 24 timmar efter 100-meterssimmet, är Jeanette fortfarande fysiskt utmattad, men hon känner att upplevelsen har stärkt henne mentalt.
– Igår trodde jag att jag var klar med simningen, men idag har jag fått tillbaka mitt mod. För jag har insett att jag kan vara en ambassadör för världens behövande samtidigt som jag kämpar mig igenom längderna. Så ja – jag är på humör igen, och även om det är ambitiöst har jag bestämt mig för att simma 100 meter igen!
