Efter att länge ha känt av ett hårt tryck från bland annat media att göra något åt de många trafikolyckor som inträffar i samband med att bilförare pratar i mobiltelefon under körning, har telefontillverkare tillsammans med Socialstyrelsen idag startat en ny kampanj, där man skall påverka förarna till att ”skrika högt” innan det smäller, så att de som de pratar med vet att något hänt.
”Det är ironiskt, men folk som kan prata i evigheter i mobiltelefonen kan plötsligt bli helt stumma när de är på väg att smälla med bilen”, sade Socialstyrelsens talesman Nils Åkerört. ”Det bara smäller, och personen som de pratade med har ingen aning om vad som hände.”
Därför föreslår nu Socialstyrelsen att bilförare som pratar i mobiltelefon skall skrika ”Aaah!” strax innan det smäller. Ett korrekt utfört skrik, menade Nils Åkerört, kan rädda liv eftersom personen man pratar med då kan ringa 112 och larma ambulans, brandkår eller vad som nu kan tänkas behövas i det specifika fallet.
Som en extra bonus, så kan ett riktigt avgrundsvrål skära ned på onödig samtalstid som annars oundvikligen uppstår efter en olycka då telefonen, fortfarande uppkopplad, ligger bland hopknycklad plåt, glasskärvor och blodfläckar. En intelligent samtalspartner kommer, om skriket utförs på rätt sätt, att lägga på direkt och på så sätt avsluta samtalet.
”De medicinska räkningarna kommer förmodligen att vara tillräckligt höga efter en olycka”, menade Nils Åkerört. ”Det sista man behöver är en saftig räkning för mobiltelefonen ovanpå det.”
Gunnel Svärd, mobiltelefonanvändare från Rågsved, säger att hon välkomnar den nya kampanjen.
”Det är väldigt frustrerande när den man pratar med plötsligt inte pratar längre, och man inte vet vad som har hänt”, sade hon. ”Man bara sitter där och ropar ’Hallå? Hallå?’ rätt ut i luften.”
Gunnel Svärd berättade att tre av hennes vänner varit inblandade i bilolyckor när de pratat i sina mobiltelefoner, men att bara en av dem hade tillräcklig sinnesnärvaro att skrika innan det small. ”Det var så omtänksamt av honom av skrika. Jag svarade liksom bara ’Oj oj! Du, ring mig igen när du har tid, ok?’ och så lade jag på. Jag måste ha sparat massor av pengar åt hans änka.”
