Språkvetaren Stina Fagerudd, studerande vid Stockholms Universitet, chockades igår svårt när hon fick veta att hennes 26 år gamla Walkman faktiskt bara är redo för metallåtervinningen, och inte hypertrendig retrokitsch, som hon trodde.
Incidenten inträffade när en grupp kursare samlats på Café Rödluvan, självklar samlingspunkt för sovjetnostalgiker och nyvaknade ungkommunister, som får räknas till dagens mest retrotrendigt medvetna. Under de postmoderna muralmålningarna råkade Stina där oavsiktligt exponera sin Walkman, som hon en gång köpte för sina konfirmationspengar.
Hennes väninna Tessan Schillerström hann bara fälla ett par kommentarer om den urmodiga kapitalistsymbolen innan alla andra hakade på. ”Det var bara så fruktansvärt pinsamt!”, säger Fagerudd själv, för dagen iklädd en lammskinnskappa med matchande krimmelmössa som hon köpt på secondhandbutiken Pravda Chic nära Dalaplan. ”Jag kom dit sist för bussen var sen, och skulle bara stänga av min Walkman, när alla bara började säga saker som ”Hur kan du bara äga sån miljöförstörande stenåldersteknologi?” och ”Är den där bärbar eller släpbar?
Stina Fagerudd hade modifierat sin Walkman för att den skulle se mer ”medveten” ut.
”Jag målade blommor och kärvar på den och satte dit Adidas-ränder med Tipp-Ex och ett par citat av Stalin: ”Om en dör är det tragedi, om en miljon dör är det statistik.” och ”Det är inte de som röstar som avgör valet, det är de som räknar rösterna” – jag vet att de kanske inte var så klatschiga men det verkade intellektuellt rätt. Och jag lyssnade faktiskt på Nordman, det är väl retro, eller hur?”
Stina tvingades till slut erkänna att hon ägde en totalt ohipp teknikdinosaurie, motsvarigheten till en dokumentförstörare för ljudinspelningar. ”Man kan ju komma undan med det mesta nuförtiden genom att kalla det retrotrend, nästan allt i alla fall. Men den här gången hade jag fel”, förklarar Stina. ”Min Walkman är för gammal för retrotrend och för ny för Antikrundan”, snyftar hon och torkar tårarna på ärmen till sin secondhandköpta Adidas-topp.
Toppdesignern och trendexperten Ella Zarkassi förklarade det inträffade genom att relatera till en mängd liknande incidenter i City. ”De unga tror fortfarande att det är helt rätt att bära byxor med smutsiga sönderslitna fållar och plagg som håller på att sönderfalla i sina beståndsdelar, eller är impregnerade med malmedel och gammal tåbira. Den mest extrema dikotomin uppstår när man mixar elektronik med retrokitsch, det är som hämtat ur en Orwellsk mardöm alltihop. Om jag vore Stina skulle jag sluta umgås med människor som är fast i den slitna retrokitschen och istället dra fördel av den nya vågen av chict cyberarbetarmode som är säsongens nischtrend för de som inte vill vara som alla andra.”
Goda råd för den medvetna att rätta sig efter men de kan tyvärr aldrig ge Stina tillbaka hennes trendiga image. Poängen är: Våga inte kalla något för ”retro” om du inte är säker på att de andra i innegänget som du okritiskt lämlar efter och suktar efter att få tillhöra har godkänt det först. För Stinas liv är helt enkelt över, en pseudointellektuell bluff! erkände hon för tjejtidningen Darling.
Gör inte samma misstag, var trendig – inte trendtorsk!
