Föreståndaren för landets ledande institut för cancerforskning erkände idag att han vanligtvis stänger av nyheterna när de handlar om cancer, eftersom ”bara att höra c-ordet” får honom att tro att han ådragit sig sjukdomen.
Enligt Stig Tollefsen, föreståndare för Cancerfonden, är de kanske främsta vapnen i kampen mot cancer information om sjukdomen och åtgärder för att få människor att känna igen dess symptom. Förutom i hans fall.
”Jag vill inte drabbas, och därför är jag tvungen att slå av radion så fort can… ämnet ifråga berörs det minsta”, sade Tollefsen. Föreståndaren avslöjade även att han aldrig tittar på nyheter av medicinsk natur på lokal-tv, undviker hälsospalterna i tidningen helt och hållet, och att han i denna stund helst av allt skulle vilja tala om något helt annat.
Inte helt överraskande sade anställda vid Cancerfonden – som stöder olika forskningsprojekt och planeringsgrupper med cirka 300 miljoner kronor årligen – att det är ytterst besvärligt att arbeta under en carcinofobisk föreståndare.
”Igår när jag föreläste en rapport om testikelcancer och kom till det stycke som handlade om symptom, började Stig genast harkla sig och mumla för sig själv”, sade epidemiologen Fredrik Becker. ”Han håller på så hela tiden, precis som om vi inte skulle märka det.”
I de fall Tollefsen faktiskt lyssnar, tillade Becker, ”kommer han mot mötets slut alltid med frågor som ”Men det där är väl verkligen sällsynt, inte sant?”, varpå vi får tillbringa den sista halvtimmen med att övertyga honom om att han inte är på väg att dö.
Under tiden berättade Pernilla Håkansson, kommunikationsansvarig på Cancerfonden, att hon ofta är tvungen att utelämna ordet ”cancer” när hon informerar sin chef.
”I förra veckan höll Stig ett tal till en cancerklinik, varvid jag nödgades introducera honom som ”Föreståndare för fonden i sådant där som bara händer andra”, erinrade hon sig. ”Därefter, under den efterföljande frågestunden, envisades han med att börja prata sport varje gång någon frågade om en specifik cancertyp.”
Även om Tollefsen håller med om att hans relationer med sina kollegor kan vara brydsamma, vidhöll han att varje form av ohälsa bekymrar honom.
”Till exempel har jag inga problem med att höra det talas om bröstcancer, eftersom, hallå!, det kommer jag ju helt säkert inte att få”, sade han.
När en reporter försökte berätta för Tollefsen att var hundrade person drabbad av bröstcancer är en man stoppade han fingrarna i öronen och gjorde väsen om sig för att inte höra, vilket han fortsatte med ända tills reportern gav upp sitt försök.
Denna hans förkärlek för personlig okunskap framstår som särskilt bekymmersam för hans hustru Agneta. ”Stig är ingen ungdom, han är 56 år gammal”, inskärpte hon. ”Vid hans ålder borde han verkligen överväga en rektoskopi eftersom…”
”Hallå!” avbröt Tollefsen. ”Var det någon som såg matchen i söndags?”
Tollefsen uppträdde lika besvärad när han tillfrågades om huruvida han själv hade cancer.
”Egentligen kan jag inte besvara den frågan, eller hur?” sade han. ”Jag menar, om jag säger ja, då ljuger jag, och om jag säger nej, då kommer jag att vakna med cancer imorgon.”
”Tack så mycket, hörru”, tillade han.
Avslutningsvis uppmanade Tollefsen alla svenskar äldre än 40 år att genomgå en fysisk hälsoundersökning.
