Det är synd om David Google från Wakefield i England. Han har studerat fotografi i tre år på det berömda St Clematis-gymnasiet i Wakefield, två år på högskolan i Rumpole, fyra år på Peebles Centraluniversitet i Wales, och har sedan jobbat som assistent till en lokal bröllopsfotograf de senaste tre åren.
När han nu planerar att äntligen presentera sin portfölj på internet upptäcker han att domänockupanter lagt beslag på hans namn. ”Har man ett namn som Google tror man ju inte att det ska vara taget”, säger en upprörd Google till Dagens Dagblad. ”Jag hade aldrig hört talas om Google innan jag försökte registrera min co.uk-domän.”
David Google är inte ensam. Derek Amazon, frånskild målare och dekoratör från Reading, blev bestört när han fick reda på att också hans namn hade registrerats, inte bara i Storbritannien utan i USA, Frankrike, Holland, Tyskland, Japan, Bahrain och till och med Kanada. ”Det är oschysst”, säger Amazon, tydligt upprörd av orättvisan i ett system där inget annat än ’först till kvarn’ gäller. ”Det är bara jag som heter Amazon i hela landet, förutom min son Thierry, och nu kan jag inte använda mitt eget namn på min hemsida.”
Men det finns hopp för den enskilde i form av ett EU-direktiv som tillkännagavs i januari av Bergomo Sputati, Italiens rugbyspelande kommissionär för konkurrensbegränsande åtgärder. Hans lagförslag ska läggas fram för beslut i Europaparlamentet i juni och syftar till att hindra internationella storkunder att använda efternamn innan EU-medborgare har givits möjlighet att registrera domänamnet i sina egna länder.
Johan Eniro i Huddinge, talesman för lobbyorganisationen Jag är också någon, välkomnar initiativet. ”Storbolagen har fått sin vilja fram alldeles för länge. Om man klagar kör de bara fram ett gäng svindyra advokater. Jag blev faktiskt nästan överkörd av en utanför mitt hus i onsdags. Riktigt nära ögat var det också.” Eniro grundade lobbygruppen när han förstod att hans vänner och bekanta stötte på samma hinder som han själv mötte när han försökte registrera sitt namn till sin internetbutik som säljer överskottsvaror i Söderort. ”Det var en kompis till mig som heter Björn Avanza som uppmärksammade mig på det här, och sen råkade min kusin Linda Spotify ut för det också. Nä nu ljuger jag, hon kunde använda en .org-domän, men hon blev stämd av Metallica. Det var en mardröm.”
Det finns exempel på rättmätiga ägare som tidigare framgångsrikt stämt namnkapare. Den framstående rysarförfattaren och fitnessexperten Susanne Lanefelt återfick sitt domännamn från en polsk affärsman som hade registrerat tre miljoner namn på europeiska författare och skådespelare, däribland wenger.fr, klum.de och sverkerolofsson.se (det framkom i rätten att det sistnämnda var ett misstag). Men den obetydlige medborgaren då, som inte har något att säga till om? Småfisken, som Johan Eniro skulle säga. ”Vem hjälper alla Googles och Amazons, alla Avanza, Snyggast och Bahnhof?”
Det kan man fråga sig. Dagens Dagblad gjorde före pressläggning en kontroll på Nic.se för att se om det fanns några Dagens Dagblad i Sverige och hittade tre stycken, alla boende i Gävletrakten. Ingen var tillgänglig för en kommentar då allihop håller på att inleda rättsprocesser.
