Någon frågar efter ditt telefonnummer hem och du ger dem numret till kontoret.
Du vaknar på morgonen, kysser din fru och säger: ”Jag måste åka hem nu”, och därmed menar kontoret.
Du har mer ombyteskläder på jobbet än i din garderob.
Kontorets tvättpersonal lämnar mintchokladbitar på ditt skrivbord.
De hemlösa människorna kring ditt kontor känner dig till förnamnet.
Nattvakten talar om för dig att han tänker ge sig av.
Kreditkortsbolag och andra börjar skicka sina räkningar till ditt arbete.
Du lagar mat bättre i kontorets mikrovågsugn än du gjorde på spisen hemma.
Du någon gång varit tvungen att bada i badrumsvasken.
Du är tvungen att ringa till din fru och fråga henne hur du ska åka för att komma till hennes bostad.
Du är tvungen att ringa tillbaka till din fru och fråga henne hur du ska starta bilen.
Du är tvungen att ringa henne igen, därför att du glömt hur man kör en automatväxlad bil.
Kontorets kaffeautomat är den ende som förstår dig.
Du kallar dina arbetskamrater mesiga, därför att de bara har gjort en 60-timmarsvecka.
Du kan säga vilken dator som gör vad bara genom pipet och suset den åstadkommer när du talar med användaren på telefon.
Hem och sömn blir till mystiska inbillade varelser som kommer för att trösta och lindra de goda små datormänniskornas olyckor och motgångar.
Din fru efterlyser dig.
Hon hittar dig överlämnar hon skilsmässohandlingar.
Hon vid skilsmässan ser ditt skrivbord och kontorsutrymmen som äktenskapliga tillgångar, och kräver dessa vid bodelningen.
Du är mera orolig över den möjliga förlusten av ditt skrivbord än huset och barnen.
Sista gången du talade med dina barn, berättade de för dig att de går i 6:e klass, och nu talar om sina egna barn.
