I svallvågorna efter de senaste årens ekonomiska djupdykning har inte bara tiotusentals verkstadsarbetare fått se sina jobb försvinna. Även yuppienissarna på finanshusen och kostymerna på bankkontoren har fått lida pin. En del fick ingen julbonus, de flestas arbetssituation har förändrats drastiskt och många har till och med fått sluta. En hel stab besserwissande Mercedes-glidare har helt enkelt tvingats frångå sina högflygande livsstilar och anpassa sig till verkligheten.
I denna reportageserie skall vi försöka spegla ”vad som hände sen” med dessa ansvarslösa högdjur. Intervjuer och möten har nämligen gjort avtryck långt från stressiga börsdagar och förljugna prognoser. Har de förlorade sönerna kanske äntligen hittat hem?
Till vår förvåning börjar vår resa på en insnöad tidningsredaktion i Östersund. Under en hög datorutskrifter och matchrapporter skymtar Carl Svante Cedergrind under en dunkel skrivbordslampa. En stjärnanalytiker och före detta Z3-ägare från Carnegie som nu mer ägnar tiden åt sportsreferat i Länstidningen. Där har han åter funnit lugnet, ron och arbetsglädjen.
”Sportjournalistik var egentligen mitt mål ända från början”, förklarar han. ”Men du vet, jag hamnade i fel kretsar. Började beställa helrör på puben, pratade mycket segling och blev oerhört viktig för samhället. För att inte tala om alla scarfar… usch… nej dem vill jag inte tala om.” Blicken flackar en aning innan han fortsätter: ”Det ena ledde till det andra. Till slut fanns bara handels kvar.”
Han läser stolt upp sin senaste detaljanalys från matchen mellan IFK och Sörfors i division tre, och älskar att prata hockey. I tidningens årliga hockeybilaga inför säsongen så satte han Brynäs som svenska mästare. ”Brynäs tror jag stenhårt på. Bra ledning, stabil träningsmängd kvartal två och de flesta av nyckelspelarna är avskrivna för länge sedan.” Att budet ser något vacklande ut efter Brynäs minst sagt svaga inledning på säsongen oroar inte Carl Svante, snarare tvärt om. ”Inte alls. Brynäs är en klockren rekommendation. ’Köp på botten och sälj på toppen’ du vet. Dessutom skall man inte lägga alla ägg i samma korg. Så jag har även satt Modo, Leksand, Luleå, MIF, Frölunda, HV, och Djurgården som möjliga mästare. Färjestad? Åker ur.”
Vår resa efter analytikernas förlupna själ tar oss härnäst till en gård utanför Spånga. Där träffar vi på Sebastian Scheele. En driven ung man med en bakgrund som IT-analytiker på MSI (Morgan Stanley International). ”Inga frågor om min månadspeng bara”, förtydligar han med ansträngd röst. ”Jag får inte svara på dem för mamma.”
Nej, istället fokuserar vi på att försöka få Sebastian, som nu hjälper till som stalldräng på familjegården, att tala om tiden på MSI. Han skruvar lite oroligt på sig men till slut brister det. ”Visst saknar man börsåren”, erkänner han. ”Gratis läskeblask, pilkastning och ’Följa John’ var kul. Helt klart. Och busringningarna, de glömmer jag aldrig.”
Plötsligt inspirerad tar han oss med in sitt rum och sätter ett band i bandspelaren. ”Vi spelade in en del av samtalen”, säger han och låter oss lyssna. Sebastian kan innehållet på bandet utantill och härmar med. ”Hej, Rickard, det här är din mäklare”, sprakar det ur högtalarna. ”Köp Icon för allt vad du äger.” Den unge spjuvern kan inte hålla sig för skratt. ”De gick på det varje gång.”
Mamma Scheele kommer då in och förklarar bryskt att intervjun är avslutad och att vi får söka våra svar någon annanstans.
