Dold diskriminering pågår på nästan alla arbetsplatser, avslöjar en ny undersökning. Oroande och pinsamt, slår politikerna fast.
Här i Sverige behandlar vi alla lika – även på arbetet. Tror vi. I själva verket är kampen mot diskriminering långt ifrån vunnen, visar en ny stor undersökning genomförd av Rockwoolfonden. Den visar att chefer på nästan alla arbetsplatser ständigt diskriminerar anställda och arbetssökande utifrån deras förmåga.
Över nittio procent av de svarande arbetsgivarna ansåg sig eniga i påståenden som “Jag anställer helst en person vars utbildning och erfarenhet kvalificerar sig för den lediga tjänsten” och “På mitt företag ger jag företrädesvis löneförhöjning till anställda som utfört ett särskilt bra arbete, framför anställda som inte gjort.”
Pinsamt för Sverige
Kritiker och jämställdhetsförespråkare från flera partier har varit snabba att fördöma denna form av diskriminering, som i USA redan fått beteckningen “abilitism” (kompetensism, red.).
“Det är pinsamt att ett så kallat modernt land som Sverige bara låter det ske. Det är diskriminering av värsta sort och måste stoppas”, menar jämställdhetsansvarig för Miljöpartiet, Johanna Morsdotter.
Hos Socialautokraterna menar man att abilitism, liksom rasism och sexism, beror på ingrodda fördomar och brist på kunskap.
“Det är uppenbart ett stillatigande accepterande av att det här pågår. Liksom man förr tog för givet att en kvinna inte kunde utföra sitt arbete lika bra som en man, eller att en svart man automatiskt var en sämre anställd än en vit man, antar man i dag undermedvetet att en person utan kvalifikationer för ett visst arbete inte kan göra det lika bra som en som har förmågan för det,” menar Birgitta Olofsson (S).
Kunde inte bli neurokirurg
Den tidigare arbetaren Micke Ågren är en av de många tusen som upplevt diskrimineringen i praktiken. Förra året sökte han en tjänst som avdelningsläkare på Sahlgrenska sjukhusets neurokirurgiska mottagning men hörde aldrig något från klinikledningen, trots upprepade mejl och samtal. Ågren är övertygad om att det var hans brist på kvalifikationer som fick cheferna att slänga hans ansökan i papperskorgen.
“Jag vet nog vad det handlar om – mina förmågor! Om jag hade varit utbildad specialläkare hade de ringt mig direkt och bett om en intervju”, hävdar Micke Ågren, som 1971 tog sin grundskoleexamen och sedan dess arbetat på P.N. Beslag och som vaktmästare hos flera olika byggföretag.
Den äldre generationen dömer utifrån förmåga
På Sahlgrenska sjukhuset vill man inte uttala sig om Ågrens ärende men kommunikationschef Marianne Skymning erkänner att det kan förekomma intervjuer där kompetensen spelar in.
“Jag vill inte utesluta att personer anställs på bakgrund av kompetens på Sahlgrenska. Det härskar en överordnad inställning om att de med rätt kvalifikationer också är de som passar bäst för en anställning – kanske särskilt hos den äldre generationen. Man kan inte lägga skulden på ledningen, för så tänker man dessvärre även i resten av samhället”, menar Skymning.
Det kan både Johanna Morsdotter och Birgitta Olofsson nicka igenkännande till. De båda menar att det krävs en större kampanj så att svenska arbetsplatser framöver blir mer medvetna om den dolda diskrimineringen.
“Arbetsgivarna får helt enkelt lära sig att det inte är rätt att anställa och sparka folk utifrån deras förmågor”, förklarar Morsdotter.
Översättning: CE översättningsbyrå
