Du har fler hundsängar, tuggleksaker, halsband, koppel, selar och hundburar än du har hundar.
Du träffar andra människor med hund och minns hundarnas smeknamn efter 30 sekunder, men inte lär dig hundägarens namn förrän du träffat dem 2 eller 3 gånger.
Du inte tvekar ett ögonblick när det gäller att dela en glasstrut med din hund.
Dina föräldrar ger upp tanken på barnbarn och börjar tala om dina hundar som ”dina ungar” eller ”dina barn ”. (Bonus: De börjar kalla dem ”sina hundbarn”.)
90 procent av din tid uppkopplad på internet har hundanknytning (du kollar vad för nytt som dyker upp när du skriver in din hunds ras i sökmotorn, läser listor, kollar bilder, ljud, etc.)
Du har hundratals bilder av dina hundar på skrivbordet på jobbet, i plånboken och så vidare, men inte ett enda av din familj eller dig själv.
Ingen vill åka i din bil eftersom de vet att deras kläder kommer att bli täckta av hundhår.
Du stoppar handen i fickan för att hitta småpengar – och tappar hundgodis och svarta plastpåsar överallt. (Bonus: Du har gjort det här på en finare inrättning.)
Du har haft långa och ingående diskussioner med dina vänner om bästa sättet att klippa hundens klor, men har inte själv fått manikyr eller pedikyr i hela ditt liv.
Böcker och filmer är helt förstörda för dig om detaljer med hundanknytning är felaktiga.
Det bästa på hela dagen är tiden du spenderar med din hund.
Du ser på urusla filmer bara för att din hunds ras antingen finns i en liten roll eller finns med i en tresekunders sekvens över en folksamling.
Det är hundhår på alla dina kläder, till och med när du just har tvättat dem eller när de kommer direkt från kemtvätten.
Det första dina vänner, arbetskamrater och ytliga bekanta säger till dig när ni ses är antingen ”Hur mår hundarna?” eller ”Hur många hundar har du nu?”
