Du har suttit vid samma skrivbord i fyra år men arbetat för tre olika företag.
Företagets välkommenskylt sitter fast med kardborreband.
Din meritförteckning finns på en usb-sticka i fickan.
Företagets logotype är ritat på en post-it-lapp.
Någon frågar vad du jobbar med och du ljuger.
Du blir riktigt glad över en löneförhöjning på 2 procent.
Du får veta att du blivit uppsagd genom morgonnyheterna.
Det mesta du förlorat vid en systemkrasch var en bunt bra skämt.
Din överordnade klarar inte av att göra ditt jobb.
Ditt kontor är mindre än garderoben i ditt sovrum.
Ledningens löner är högre än samtliga U-länders BNP tillsammans.
Du tror att lunch är ett möte dit man kör bil (gäller chefer).
Du tror att lunch är två minuter där man sväljer en bit ostmacka medan man väntar på att ett program ska ladda (alla andra).
Det är mörkt när du kör till och från ditt arbete.
”Skoj” är när någon annan får fler arbetssysslor.
”Kommunikation” är något din arbetsgrupp har problem med.
Du ser en snygg person och förstår att det är en besökare.
Gratismat som blir över efter möten utgör grunden i ditt kostintag.
Helger är de dagar då din partner tvingar dig att stanna hemma.
”Att vara sjuk” är att inte kunna gå eller ligga på sjukhus.
All konst involverar en whiteboard.
Du är sen med uppdraget du nyss fick.
Att arbeta 100 procent betyder 20 timmar om dagen.
Du har jobbat 200 timmar för att få värdechecken på 100 kr hos biografen, och utbrister jublande ”Oj, tack ska ni ha!”.
Dilbertserier hänger över hela kontoret.
Din chefs favoritmeningar är: ”Har du tid ett ögonblick?”, ”När du blir ledig…”, ”Skulle du kunna titta på det här?” och ”Jag har ett förslag till dig!”.
Semester är något du skjuter på till nästa år, eller en bonus du får i januari.
Dina släktingar beskriver ditt arbete som ”jobbar med datorer”.
Förändringar är nyckelordet (och kom ihåg: Förändringar är BRA!).
Nepotism uppmuntras.
Det enda skälet till att du känner igen dina barn är att någon byter ut fotografierna på kontoret då och då.
Det enda smink du använder är för UV-ljus.
Du försöker använda ditt lösenord på mikrovågsugnen.
Du inte lagt patiens med riktiga spelkort på flera år.
Du har en lista på 15 telefonnummer till dina tre familjemedlemmar.
Du skickar e-post till en väninna och frågar ”Ska vi käka lunch?” och hon svarar ”Ge mig fem minuter!”.
Du känner dig strukturerad för att du klistrat upp massa Post-It-lappar i olika färger.
Du inte kan bjuda på popcorn eftersom micron är trasig.
Du mister kontakt med de vänner som saknar e-postadress.
Du hör de flesta roliga vitsarna via e-post.
Du slår en 0:a för att komma ut på linjen när du är hemma.
Det är fler korttidsanställda än fast anställda och att de har större chans än du till belöning för ”lång och trogen tjänst”.
Folk som anställningsintervjuas avbryter – trots att de saknar erfarenheten – så snart de hört ingångslönen nämnas.
Det inte finns budget för de två tjänster din avdelning så väl behöver tillsätta samtidigt som ledningen firar de långsiktiga strategierna med heltidsarbetande managementkonsulter.
Städa matsalen innebär att du slänger bort alla snabbmatskartonger från baksätet.
Enda skälet att du inte pratar med mor och far är att de inte skaffat någon e-postadress.
Du kallar matsalsbordet för ”ditt platta dokumentskåp”.
Du anser att du är välorganiserad bara för att du har självhäftande lappar i olika färger.
Din livsmedelsnota har suttit på kylen så länge att en del utav matvarorna inte finns i affären längre.
Du upplyser din grannes barn om var de ska placera sina pengar som de tjänar i sitt saftförsäljningsstånd.
Du blir upphetsad när det är lördag, för då kan du gå till jobbet i jeans och T-shirt.
Du upptäcker att du verkligen behöver Powerpoint för att kunna förklara vad du jobbar med.
Du inser att ena dagen äta mat som säljs i maskiner och andra dagen äta på stans dyraste restaurang är vardag för dig.
Du känner personalen på flygplatsen bättre än dina grannar.
Du anser att en halvdag på jobbet innebär att du lämnar kontoret klockan fem på eftermiddagen.
Det närmaste du kommer sport är då du springer efter pendeltåget.
Du, samtidigt som du läser den här listan, nickar och ler för dig själv.
Du, samtidigt som du läser det här tänker ”det här måste jag vidarebefordra till alla mina e-postvänner”!
Du raskt tänker att ”de har säkert redan fått det här” men du orkar inte kolla upp det så du skickar det ändå!
