Det växande problemet med digitalt avfall har oroat många cybermiljögrupper. Miljögruppen Medborgare mot Skräpfyllda Bitar (MESB) tror att utbildning är lösningen.
Jan Rubin, ledare för organisationen, förklarar: ”De flesta vet inte att när de tömmer sina papperskorgar överförs innehållet till något av de stora digitala återvinningsbolagen såsom Cyberskräp eller Digitala sopberget för vidare behandling. Deras utrymmen är inte oändligt.”
En representant från Cyberskräp, som hyser den största gruppen av virtuella avfallsstationer, eller cyberhögar som de kallar dem, bekräftade att många av högarna har nått eller närmar sig maxgränsen. Om ingenting görs kommer detta inom kort att förorsaka stora problem.
Rubin fruktar även att virus och andra smittade filer inte tas omhand korrekt. ”Många bara slänger iväg sina giftiga bitar, vilket enbart för över problemet till våra barn. Vad händer om en cyberhög skulle läcka och förorena de sända filerna?”
E-post är den största källan till digitalt skräp. I sina broschyrer om virtuella konversationer uppmanar MESB till att använda ”skriv en, skicka många”-strategin vad gäller e-post. ”Det är inget fel med att använda samma avslagstext, eller samma notis om att folk stjäl mat från kylen, mer än en gång”, säger Rubin. ”Det finns faktiskt en tanke med återvinning! Man ska ta tillbaka kastade filer när man får användning för dem, eller tills någon annan har nytta av dem och tar hand om dem.”
Broschyren avråder dessutom från att ta bort hela textrader om det inte är ytterst nödvändigt. ”Dessa tecken kan användas på annat håll, så bli istället vän med att klippa ut och klistra in, och gör ”delete-” och backstegsknapparna till dina fiender”, råder Rubin. ”Om du absolut måste tömma papperskorgen, var snäll och ”ordna efter typ”, så att arbetarna vid återvinningscentralen inte behöver göra det.”
Dessutom stöder MESB kurser i objektsorienterad programmering, så att stora mängder av data kan återanvändas, samt programmering med öppna källor, som bygger på redan skapade program.
”Faktum är att vi registrerade ett dokument i tvisten mellan SCO och IBM eftersom vi tror att de positiva konsekvenserna med återanvänd data i Linux från Unix väger klart tyngre än alla problem med ensamrättsbrott”, förklarade Rubin vidare.
Andraplatsen på listan över digitala miljöbovar innehas av fildelningsprogram. Flera grupper vill gärna att alla program kräver att filers helhet kontrolleras. ”Jag drivs nästan till tårar varje gång jag hör att en 4 GB stor fil laddas ned och att användaren sedan får reda på att den är skadad eller felmärkt. Detta är ännu ett steg mot ett digitalt ekologiskt Armageddon,” sade Rubin sorgset.
MESB:s ”tänk på barnen”-kampanj föreslår att skadade filer överförs till molnet istället för att tas bort. Det skulle spara värdefullt utrymme i cyberhögarna.
MESB:s ivriga lobbyister har lyckats övertyga Örebros riksdagsledamot Ulla Andersson, vars valkrets toppar statistiken över virtuellt avfall, att motionera om lagstadgad återvinning hos företag med fler än 100 anställda. ”Vi vill inte att våra barn ska få slut på snabel-a:n eller surfa in på en nedsmutsad digital motorväg, inte sant?” reflekterade Andersson.
